shïorïna

Ett bra tips är att inte kombinera avsked i ett förhållande, som fram tills nutid varit ett sådant där man träffats varje dag men som just ska bli ett tillfälligt distansförhållande, med den värsta sortens PMS (den när man antingen gråter eller skriker på folk konstant).

Min dag har till 90% bestått av att antingen gråta eller ryta åt någon. Resterande % hade följande uppdelning:
Bli tröstad - 9.9%
Vara normal - 0.1%


Nu ska jag gråta en timme till för att ingenting vill som jag vill och jag får inte duscha och alltså blir jag tvungen att gå till skolan imorgon med fett hår och känna mig ofräsch som fan. Mitt rum är stökigt och jag kan inte få någon jävla ordning, mamma är sur på mig konstant och jag får bara fler finnar blir bara tjockare och tjockare. Till råga på allt är det min och Peters åttamånadersdag på tisdag och då får jag inte vara med honom. Vi har spenderat ALLA 6 andra månadsdagar tillsammans men inte denna, gissa om jag kommer gömma mig under täcket och gråta hela dagen?
Och JA, jag vill att folk ska tycka synd om mig!


GODNATT!

Tänkte att det kanske var dags att uppdatera lite. Med tanke på att jag inte lyckats få något annat gjort idag så kan det nog passa bra.

Sitter här med iskalla händer och fötter och fryser massor. Kan det inte åtminstone vara lite sol och varmt väder de här sista dagarna innan skolan börjar?
Helt sjukt att sommarlovet redan är slut, känns som att det började för en vecka sen. Börjar lite smått att gripas av panik inför skolan, som vanligt när jag ska göra i princip vad som helst. Minsta lilla sak blir en mega-big deal. Det är nog min sämsta egenskap.

Har ingen aning om någonting, mer eller mindre. Vad ska man ha på sig? Vilken tid börjar jag? Hur hittar man till hörsalen? Vad gör man på ett upprop? . . . Vet knappt hur man kommer till skolan.
Tänk om jag inte kommer i samma klass som den andra (enda) tjejen som ska gå samma linje som mig. Eller tänk om jag gör det och hon är världens största bitch (ganska osannolikt, men ändå)? Eller så kanske hon är riktigt jävla tråkig och så måste jag stå ut med en skittråkig människa och låtsas att jag har roligt med henne i tre år bara för att jag vill ha åtminstone en tjejkompis, eftersom jag inte har några andra.

Jag oroar mig på tok för mycket, önskar att jag kunde vara lite mer lättsam och inte få ångest för minsta lilla och överväga varenda möjliga risk.
När jag blir stor nog kommer jag bli försäkringsbolagens storkund, I tell ya.

Nu ska jag skärpa mig och försöka lära mig att ta allt som det kommer (hur man nu gör det).

I helgen ska jag och älskling vara i Tibro. Tibro. Yes.

Men jag är inte olycklig över det för jag får sitta barnvakt åt fem små kattbebisar. FEM! SMÅ! PYTTESMÅ! (Och en stor också, de har ju en mamma såklart)

Idag var jag och shoppade med min thai-styvmamma. Det var kul men det är svårt att förstå och göra sig förstådd. Men det blir nog lättare med tiden.
När hon åkte hem stannade jag kvar själv och gick runt lite. Slutade med att jag köpte en foundation och fick dåligt samvete över att jag köpte något till mig själv när vi egentligen ska spara på våra pengar, så jag köpte en present till Peter också. Helt rättvist, tycker jag.

Nu sitter jag bara här och har superont i magen. Alltid ska jag ha ont någonstans. Det är liksom min vanliga tur. Lika bra att nämna att jag på något jäkla vänster ramlade i trappan utanför dörren igår och böjde foten åt fel håll. Jag ramlade liksom halvvägs ner för trappan och landade nedanför, liggandes, och ändå var det enda jag lyckades skada foten (och armen lite), tur i oturen kan man ju säga. Det gjorde inte ont till att börja med, men sen när jag böjde mig ner vid något tillfälle och skulle ställa mig upp igen så började det värka något så fruktansvärt i foten, så att jag inte ens kunde stå på den. Fast nu är det bättre igen och det gör bara lite ont när jag böjer den snett uppåt till vänster.
Sen så är det ju som vanligt att jag har ont i höfterna men det är ju inget nytt i alla fall. Verkar som att min kropp försöker hitta på ursäkter för att slippa motionera, eller så är det bara jag som undermedvetet gör det med flit. ... Eller nåt.


Idag hittade vi en död mullvad under soffan. Nackdelen med att ha katter, kanske. Vi tyckte det luktade jävligt skumt i vardagsrummet men det syntes liksom inte. Så flyttade jag på soffan och HEJ där låg det en tjock mullvad på rygg. Sen skulle jag ta upp den med en plastpåse men jag vågade liksom inte, fick typ kväljningar och tyckte det var jätteläskigt. Så Peter fick göra det istället. Som vanligt :>

Kan passa på att lägga upp ett par andra gamla bilder, bara för att visa hur söt, för att inte tala om smal, jag har varit (men antagligen aldrig kommer att bli igen). Sorgligt.




Inte en jävla chans. Skulle inte ens få plats med ena foten i jeansen. Hur kan jag ha blivit så tjock?
Men jag ska inte klaga. Jag har fått större bröst än någonsin. Vilket visserligen har fördelar men framför allt nackdelar när man bor själv och är fattig och inte har råd att köpa nya bh:ar. För att inte tala om nya kläder över huvudet taget. Knappt en fjärdedel av mina kläder passar längre, och då är det bara de fula och (tidigare) för stora kläderna jag kan ha :(
Minus på det. Och på att jag har sjukt ont i magen.
Och att Peter inte kommer hem förrän efter 9 ikväll.

Idag sitter jag ensam hemma och det jag gör mest är att tycka synd om mig själv.
Det hör visserligen inte till ovanligheterna, men idag är det faktiskt lite extra synd om mig.
Idag och alla andra dagar som än så länge passerat på sommarlovet.

Inledde sommarlovet med finfina skoskav (de värsta jag någonsin haft) på hälarna, som jag fått efter att ha gått i ett par skor (som inte ens var högklackade, nej, det skulle vara som att ta självmord för mig... mina fötter är omöjliga) i cirka 10 minuter.
Kunde knappt duscha de första tre dagarna för det sved så att jag höll på att avlida. Någon dag var jag så fruktansvärt jävla dum att jag satte sprit i såren för att jag var så rädd att det skulle bli infekterat och jag inte skulle kunna gå normalt på 2 månader. Jag misstänker att jag bokstavligen avled för några ögonblick just när jag gjorde det. Note to self: sätt inte sprit i sår som svider så in i helvete bara av vanligt vatten. Jag grät varje gång jag duschade. Men de har börjat läka nu, jag kan till och med ha på mig skor igen.

Som att det inte räckte med mördar-skoskav, så lyckades jag på något jäkla sätt slå i knäskålen på "sängen" när jag skulle resa mig upp, vilket resulterade i att jag inte bara hade problem med att gå i skor, jag hade problem med att gå över huvudet taget. Har fortfarande svårt att böja på knät men i övrigt har även det återhämtat sig bra. Det var bara tre dagar sen. Dock har jag ett stort fint blåmärke över hela knät. På andra benet har jag också ett stort fint blåmärke, men jag vet inte om det räknas för det fick jag innan sommarlovet började, när jag skulle gå ur duschen hemma hos Peter och satte foten lite för långt fram så jag halkade och slog i benet stenhårt i badkarskanten. Hur som helst så gör det ont att trycka på fortfarande men jag tror det håller på att försvinna för det är typ gult nu.
Ett annat blåmärke har jag på låret där Peter fick för sig att snärta en handduk och fick in världens jävla megaträff.

Igår lyckades jag dessutom skrapa i foten på något, vet inte exakt vad, men jag misstänker att även detta kom sig av "sängen" så att det blev ett jack i foten som inte verkade vilja sluta blöda. Dock gjorde det inte ont så jag märkte det inte förrän typ hela foten var blodig. Även detta svider som fan i duschen nu. Men annars är det inte så farligt...

Och on top of all this har jag åkt på en jävla förkylning så här sitter jag och snorar, hostar, fryser, har ont i halsen och har typ 45 graders feber (i själva verket har jag antagligen ingen feber alls men eftersom vi inte har någon febertermometer kan ingen motbevisa mig och jag kan säga att jag har i princip hur hög feber jag vill. Kanske 50 grader om jag vill att det ska vara lite extra synd om mig.)

Nämnde jag att jag sitter här helt ensam och tycker synd om mig själv?

Äntligen har jag slutat nian. Gått ur grundskolan.
Och ÄNTLIGEN får jag slippa Tibro för gott.
Äntligen har jag sommarlov.

Saker och ting kan inte bli bättre än såhär.
Jag kan inte bli lyckligare.

Får spendera hela sommaren med den underbaraste människan i världen, helt för oss själva dessutom.

Kommer nog kunna uppdatera mycket mer här eftersom älskling jobbar en hel del och jag kommer inte ha så mycket bättre saker för mig.


Idag har jag städat massor i lägenheten som jag och Peter ska bo i några veckor framöver. Börjar faktiskt bli riktigt fint nu :>
Ingen superlägenhet direkt men den går absolut att bo i. Gratis internet är ju inte fel heller.
Idag+imorgon ska jag sitta barnvakt åt systerdotter.

Efter helgen ska jag och Peter nog åka in till stora staden och köpa diverse nödvändigheter (typ gamecard till WoW och sånt där). Mindre viktiga saker, som mat till exempel, ligger bara 2 minuter bort eftersom ica ligger tvärs över vägen.

Känner på mig att det här kommer bli en jävligt bra sommar. Den bästa till och med. <3

Det kommer fortsätta vara dött här ett tag framöver.

Jag är för seg,  för upptagen och för lat.

Så är det.

Förlåt.

Godnatt.